Tiden går så fort när man har kul!
Jag har haft datorhaveri, troligtvis moderkortet som höll på att gå sönder helt, så jag var tungen att köpa en ny dator eftersom denna del är så kostsam. Känns riktigt kul med en sprillans ny dator, som jag fick i present av Emil, men det har känts nästan övermäktigt att komma i kapp med allt! Jag ska nu göra ett försök med bloggen…
På Midsommardagen fyllde Emil 35. Handlade dagen innan Midsommarafton med Anna-Lena och det var smockat med folk! Gör jag inte om… Jag firade Emil rejält hela dagen med tårta, mat, presentletande (han fick bl.a. ett modellflygplan av senaste modell) och mycket mer. Jag tror han hade riktigt kul. Enda tråkiga var att värdshuset i Burträsk hade stängt trots att jag frågat om de skullle ha öppet då! Kanske lika bra när Emil blev krasslig på kvällen…
Dagen efter kom Emils föräldrar. Alltid lika trevligt! Jag är glad att de fanns till hands (tror inte jag hade fixat allt på egen hand) eftersom jag planerade en överraskningsfest för Emil den 3 juli. Emil är ju en väldigt social kille och vi har inte firat födelsedagarna så mycket sedan vi flyttade hit plus att vi knappt hunnit bjuda hem någon. Mycket städande och bakande blev det medan Emil spenderade en del tid i soffan eftersom han var sjuk. Han undrade nog varför jag bakade så mycket! Delade ut lappar om kalaset och ”annonserade” om händelsen på hans jobb. Tårtan var beställd och allt inhandlat. Allt gick enligt planerna förutom när vi besökte Ernst som fyllt 75 år. Just innan vi skulle fara (skulle hem och baka marängtårta) råkade han visa lappen med inbjudan när Emil pratade om att han borde komma över till oss någon gång. Sååå nära men men… Emils min var definitivt värd allt! På festen kom det en massa folk (mellan 30 och 40, både två- och fyrbenta) och vi hade riktigt trevligt! Emils farbrödrar med fruar/sambos stannade på middag. Mycket prat och dagen efter hade jag tappat rösten.
Veckan efter festen var det dags för att planera inför den långa semestertrippen söderöver. Vi skulle åka ner samtidigt som Emils föräldrar. Enda tråkiga var att jag nu blivit smittad av Emil (som också hade haft det si och så med rösten) men han mådde bättre som tur var. Glad att jag var frisk inför festen i alla fall. Kan ej minnas att jag farit på semester trots sjukdom. Hur skulle det gå?
Jorå. Hade neslig rethosta halva första veckan. Första natten sov vi över vid Emils farbrors sommarstuga utanför Umeå, tror det heter Gravmark. Mycket trevligt men jag drack lite för mycket av middagsdrinken så jag kände mig lite yr vid middagen. Tänkte inte på hur starkt vinet var som var blandat i drinken och att man inte käkat något. Men jag blev ej bakis som tur var och dagen efter bar det iväg mot Norrmjöle och campingen där Emils andra farbror har säsongsplats. Har många fina minnen därifrån och den korta tiden vi stannade där. Kul att få träffa Emils kusin Bettan. Havet är alltid minnesvärt och speciellt svärmors dopp (var inte så varmt) och cykelturen ner till havet en kväll där vi möttes ev en massa punkare. Visade sig vara en tema-fest. Vovvarna passade på att bada såklart under vistelsen där och Myran lekte Houdini en dag när hon hoppade ut genom ett litet fönster i husvagnen när vi for till havsbadet.
Efter Norrmjöle väntade en lång sträcka till Gävle med stopp vid Skuleberget vid Höga Kusten. Det märks att jag hållit mig undan från solen ett antal somrar för jag minns inte hur lätt man kan bränna sig och att det är för sent när man redan blivit röd! Jag trodde man klarade sig om man skylde sig sen. När vi kom fram till rastplatsen på kvällen så gick jag direkt och lade mig bak i husvagnen. Solbränna och ryggvärk var ingen kul kombination!
Dagen efter styrde vi kosan mot en Stockholmsförort dit Emils syster flyttat. På vägen inhandlades kylbalsam – skönt. Besöket hos Emils syster var extremt varmt men trevligt. Lunch och lära känna barnen lite. Vi sade också hej då till Emils föräldrar som skulle övernatat där för att senare skjutsa familjen till flyget och semesterresan till England. Själv styrde vi kosan mot Linköping där vi planerade att stanna några dagar.
Linköping blev en mycket trevlig upplevelse! Det känns inte som en stor stad, trots alla rondeller (flest i hela Sverige). Kul att träffa en del av Emils kompisar, och se var han bott, under de 11 år han bodde där nere. Det var mycket varmt (35 grader) dagen efter vi anlände så jag var glad att mekande i ett garage med air condition stod på schemat. Hundarna var nog lika tacksamma. Inte kul med alla fästingar som dykte upp redan första dagen. Vi hade besök av getingar i husvagnen också. Men vi får skylla oss själva när vi flyttade på en vagn (där de hade boet) för att kunna parkera. De fann nämligen inte sitt bo då utan kom in i husvagnen – lagom kul! Första morgonen råkade jag halvsovandes sopa till en i tron att det var något annat! Höjdpunkten i Linköping blev nog dagsturen till Kolmårdens Djurpark. Hundarna fick vara hos Myrans f.d. daghusse. Jag älskar att besöka djurparkar. Vi valde inte att besöka safariparken utan traskade i den vanliga. Jättekul! Speciellt delfinshowen blir ett minne för livet. Tropicarium kan defintivt rekommenderas. Det låg utanför parken och där fick man se bl.a. hajar och apor som var lösa!
Östergötlands ekar byttes mot Smålands täta skogar. Också fästing rikt! Kändes verkligen som man åkte djupare in i en skog för att sedan plötsligt hamna i en mindre stad. Beundransvärt att svärföräldrarna genomför denna resa varje sommar! Nybro är också en ort jag gillar väldigt mycket! Trevligt såklart att umgås med Emils föräldrar och ge dem en chans att visa sin stad och huset där Emil växt upp. Besök hos Emils morföräldrar var en självklarhet. Gillar dem väldigt mycket! Vi besökte även modellflygfältet, slalombacken som Emils föräldrar värnar om (promenerade upp på toppen – vilken utsikt) och en massa glasbruk som Småland nog förknippas mest med. Kosta Boda, Orrefors (fick se kronprinsessans bröllopsservis), Målerås och ett till som jag ej minns namnet på men som är känt för sina glasbåtar. Självklart köpte man souvenirer (älskar glaskonst) men sparade mig till julrabatten när det gällde favoriten Målerås! Djur, abstrakt, med eller utan färg… Så vackert och precis i min smak!
Emil hade planerat en dagsresa till Malmö för att köpa en del saker till modellflyg. Vi hade också pratat om att besöka Köpenhamn. När vi ändå skulle till Skåne så blev jag sugen på att besöka en tjej i Ängelholm som har en kanin som jag gärna ville använda i Örestad projektet. Passade utmärkt med färjan från Helsingborg som inte ligger långt ifrån. Det blev en lång men mycket trevlig dagstur som startade mycket tidigt på morgonen! Nu slog jag med råge mitt rekord om längsta semestern. Har tidigare åkt till Norge, ca 120 mil. Från Helsingör (efter kortaste båtresan någonsin) bilade vi till Köpenhamn. En gammal och mycket vacker stad. Mindre kul är trafiken och att sedan försöka orientera sig. Danskarna har en del humör om man kör galet! En massa virrande runt runt för att försöka finna järnvägsstationen (med utgång från den kunde Emil orientera sig). Själv har jag aldrig varit i Danmark. Efter en hel del fördriven tid med att försöka hitta fram med hjälp av GPS:en som vi lånat av Emils pappa fann vi ut att det låg bakom tivolit. Sedan nästa stora projekt: Hitta bilparkering!! När vi väl steg ut ur bilen så blev det en riktigt trevlig dag och jag trivdes faktiskt fast det var en massa folk. Hemresan gick över Öresundsbron som delvis går under havet. Häftigt! Älskar danska språket! ”Rasmus Seebach – Natteravn” blir nog den låt jag mest förknippar semestern med…
…ja och kanske ”Peta in en pinne i brasan”. En låt som spelades en hel del under dansen på Möllstorp camping på Öland. Efter flera dagar i Nybro följde vi nämligen Emils föräldrar dit! En intressant ö i och med dess natur, Alvaret, och mycket hundvänlig sådan! Hundarna fick t.o.m. gå in i Sofieros slottspark. Under besöket på Borgholms Fästning så stannade de med husse som kände att han inte hade behov att att besöka det igen. Jag ångrar inte det besöket. Stark historiekänsla och fin utsikt mot Kalmar. En av dagarna på ön gjorde vi en utflykt till andra sidan, österut. Vi planerade att bjuda Emils föräldrar på middag vid en kvarn. Något som blev en pinsam upplevelse för mig när det visade sig att de ej kunde låta blir att smitta min pizza med ost. Blev en sallad till slut och det var ju inte alls som man tänkt sig. Kända Borgholm besökte vi snabbt, men det började regna när vi fikade. Trafiken på Öland är verkligen som på en motorväg trots att vägarna är mycket smalare. Det tar mycket längre tid att färdas. Jag är jätteglad att jag besökte Öland och det var riktigt härliga dagar vid havet. Tyckte nog vovvarna med! Eamonn blev kär i en Amerikansk Cocker Spaniel och Myran i en Golden Retriever. Får nog inte glömma nämna att vi fick med svärmor på en runda i minigolf. Jättefin och kul bana på campingen – men svår. Tror svärmor vann debuten, om jag ej minns fel!!
Öland lämnade vi när regnet svepte in. Emils föräldrar stannade kvar. Kosan styrdes norröver för våra kaninvakter skulle resa hem. En natt stannade vi i Linköping men denna gång övernattade vi vid ett flygfält. Låset på husvagnen strejkade – tur att Emil är händig. Jag hade förgäves försökt få tag i ägarna till en kaningård vid Skebobruk. När jag inte lyckades så försökte jag med en annan i samma trakt men hon var bortrest. På väg mot Stockholm fick jag så äntligen kontakt. Var det för sent att ändra resrutten? Nej. Vi ringde goda vänner som fick ta hem kaninerna och vi fick vänligen nog övernatta vid kaningården trots att vi kom mitt i natten. Inte lätt att hitta rätt i mörker och regnoväder.
Nästa dag var det sol och jag fick äntligen se blå dvärgvädurar. Något som jag hoppades få göra redan innan resan började. Jag fick nästan med en hem och det var svårt att komma sig därifrån vilket gjorde att vi orkade bara fortsätta till Umeå och övernattade där istället för att åka ända hem. Vilken härlig semester och utan större missöden. Tar så många minnen med mig hem! Både mindre roliga som alla sniglarna som kommer fram när det regnar i Nybro (fick se den ökända Mördarsnigeln) och alla grävlingar som körts över och låg vid vägkanten. Självklart också härliga minnen som dansande delfiner och promenaden i Köpenhamn hand i hand. För inte tala om glädjen med att resa och uppleva tillsammans med den man älskar! Nervös som alltid inför resor, och denna gång längre än på många år – ja hela livet, men alltid lite vemodigt men ändå skönt att komma hem igen. Två och en halv vecka i husvagn – inte illa!
Men mycket har hänt även på hemmaplan. Jag köpte aldrig någon blå dvärgvädur utan avvaktar till jag finner det jag letar efter. Däremot har Rajd kommit tillbaka. Det glädjer mig för hon är min lilla apa. Så nyfiken och charmig. Vill vara med överallt, även om det innebär att hoppa upp på ryggen. Jag har också köpt in ett par Zobel kaniner i färgvarianten albino som jag tänker använda till Örestad projektet. En fann jag mycket överraskande i Sverige, nämligen Jämtland, tack vara tipset från Norges främste Zobel uppfödare. Den andra honan köpte jag från Tyskland och hon är också superfin! Synd hon ej går att ställa ut! Fortfarande lite skygg men nu går hon att hålla i. Kaninungen från Jämtland är nu större än dvärgvädurarna och riktigt gosig. Hon vann förresten Bästa Gårdskanin i slutet av november.
Har nämligen hunnit vara på 2 utställningar varav den ena i Älvsbyn där vi övernattade hos Sandra i Sikfors. Inte alltför lyckad helg (blev sjuk så det blev bara en snabbvisit på utställningen och hekt OK poäng) men jag fick se en hel del kaniner hos Sandra och säga hej till Anna på Meissners. Den kaninuppfödare jag har mest kontakt med. Fick också möjligheten att besöka Rajd och Snotric i Piteå, oj vad de hade växt. Det var i den vevan som Rajd först togs hem för att ”uppfostras” lite men som senare blev kvar eftersom det är allergi i familjen och dottern som står för skötseln.
Jag har också ställt ut Eamonn en gång i augusti i Skellefteå. Fick en nytändning i och med att det visade sig att han inte alls har höftledsfel. Veterinären gjorde en miss som SKK inte poängterade. Efter mycket tjafs (gav nästan upp helt) blev det till sist omröngten innan semesterresan. Han fick väldigt fin kritik av domaren och han ligger nu inne på Hanhundskavalkaden i hopp om att någon inser hur fantastiskt fin han är!
Jag har också hunnit gå anlagsprovet i Viltspår med Myran. Är så grymt impad över denna tjej! Hon spårade helt utan hjälp i för henne svår terräng pga storleken och hon klarade sig igenom alla vinklar! Vinklar och blodspår har vi aldrig testat. Ville bara se om hon har just anlag för detta och tycker det är orättvist om bara Eamonn får uppmärksammas. Det blev över tidsgränsen men vilken prestation! Hon hade kul också. Matte inser nu hur mycket det krävs. 600 m med vinklar är svårt, även för matte. Myran fick ju testa 2 korta spår när vi gick kurs och jag tränade lite med selen innan men allt annat var hennes nos förtjänst. Vi fick mycket beröm och domaren var imponerad. Riktigt bra poäng och sugna på att träna vidare. Måste konditionsträna henne också. Jobbigt att fastna och vara tvungen ta sig loss själv! Nu vet jag att man får hjälpa dem, ge dem vatten och uppmuntra dem.
Julen står för dörren och jag planerar inför julkort och paket. Ska baka lussekatter med Emil och kanske göra något julgodis. Känns skönt att ha frysen fylld kakor sedan jag hade tjejkalas i oktober. Ser fram emot julafton då Emil får öppna sitt paket! *hehe* I övrigt njuter jag av allt julpynt, älskar alla ljusen! Apropå ljus så besökte vi gravarna i Boliden, Vännäs och Norsjö under Allhelgona. Blir nog tradition.
Så nu har man uppdaterat denna blogg också! *puh* Nu har jag bara en massa annat kvar! Nästa vecka blir det återigen två resor till Skellefteå i och med projektet jag går.
Höll på att glömma berätta om gårdagen, även om mitt ansikte skvallrar med tanke på att jag har eksem överallt – även på hakan! Julbord och fest med Emils jobb. Riktigt trevligt folk och god mat! Kul att se ansiktena bakom alla namnen man hör. Gillar Emils chef! Han verkar bra. Förstår varför det går så bra för företaget. Hundarna följde med men stannade i bilen som stod inne i verkstaden. De fick vara med på förfesten…
Hade funderat ut en bra avslutning i bästa Pistvakt stil men nu är det glömt! Får börja skriva kortare och oftare… Får se om det blir svårare gjort än sagt precis som när det gäller spalten i Wheatenbladet!
/Therese